Att förebygga av avfall är det översta steget i avfallshierarkin och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen. Det är viktigt att återvinna avfall på bästa sätt, men den största miljönyttan får vi av ett avfall som inte uppstår.
Att förebygga avfall innebär att man minskar mängden avfall och också minskar halten av farliga ämnen i avfallet. Genom att utnyttja resurserna effektivt, förändra konsumtionsmönster och förlänga produkternas användningstid – genom till exempel återanvändning – kan mängden avfall minskas.
Förebyggande av avfall får inte förväxlas med källsortering, eftersom sorteringen inte innebär att den totala mängden avfall minskar. Sorteringen leder till miljöförbättringar eftersom mer avfall kan materialåtervinnas, men det minskar inte mängden avfall som uppkommer.
Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket, som har ansvar för det arbetet.
Mängden avfall i Sverige har nästan fördubblats de senaste 40 åren. Om ingenting görs visar prognoser att vi kan stå inför en fördubbling igen till år 2030, räknat på 2010 års avfallsmängd. Sverige hör till de länder i världen som är bäst på att återvinna material och energi ur avfallet. Det är inte avfallshanteringen som är problemet i Sverige, det är mängden sopor som uppstår. Det tär hårt på jordens resurser. Vår konsumtion – allt det som så småningom blir sopor – förbrukar råvaror och energi i en rasande takt och orsakar även utsläpp, som kan skada miljön. Att avfallsmängderna ökar så snabbt är helt enkelt inte hållbart.
Miljöfrågan är en global fråga. Ser vi utanför Sveriges gränser visar prognoser fram till 2025, kan avfallsmängderna i världen ha ökat med så mycket som 72 procent, räknat på 2010 års avfallsmängd.
I Sverige är vi bra på att återvinna material, energi och näring ur avfallet. Men att undvika att producera något ger en mycket, mycket större miljövinst än en produkt som återvinns efter användandet.
Svenska kommuner har tagit ett stort ansvar för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår. Men hushållen behöver också bidra genom en mer hållbar konsumtion. Att återanvända mer och planera inköp bättre är ganska enkla åtgärder som kan få stort resultat.
Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket, som har ansvar för det arbetet.
Att förebygga uppkomsten av avfall är det första steget i avfallshierarkin – ofta symboliserat av en trappa – och det är prioriterat i både den europeiska och i den svenska avfallslagstiftningen.
Avfallshierarkins prioritetsordning är:
Avvikelser från hierarkin kan vara nödvändiga av tekniska, ekonomiska eller miljömässiga skäl.
Varje EU-land ska ha nationella program för att minska avfallsmängderna och minska mängden farliga ämnen i avfallet. I Sverige är det Naturvårdsverket, som har ansvar för det arbetet.
Det är svårt att mäta ett avfall som inte uppstår. Det har hittills saknats verktyg för att följa upp utvecklingen av avfallshanteringen och se att åtgärderna styr mot de uppsatta målen. Avfall Sverige har därför tagit fram indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering och verktyg för att följa upp förflyttningen mot de översta stegen i avfallstrappan. Avfall Sverige kommer att fortsätta arbetet och ta fram fler verktyg som ska vara till stöd för kommunerna i deras arbete med att öka återanvändningen och förebygga avfall.
Att minska avfallet är relevant både för producenten och för den enskilda individen, eftersom det bidrar till en hållbar utveckling. Det är också en ekonomisk fråga. För individen är det viktigt att tänka på vad och hur man konsumerar för att därigenom kunna minska både halten av farliga ämnen i avfallet och mängden avfall. Producenten å sin sida kan se till produktens hela livscykel – från idéstadiet till det att produkten slängs.
Att minska mängden avfall behöver inte innebära att vi får ett fattigare samhälle. Ett uttryck som används flitigt just nu är cirkulär ekonomi. Det handlar till stora delar om resurshushållning. Ordet ”ekonomi” visar att detta faktiskt är ett affärsområde inom vilket man både kan spara och tjäna pengar, man talar om ”grön tillväxt” och ser nya affärsmodeller. Nya företag har vuxit fram som bygger på mer resurseffektiva sätt att konsumera, utan att levnadsstandarden försämras.
Allt det vi konsumerar blir ett avfall, förr eller senare. Genom att konsumera mer hållbart, köpa produkter som håller längre, köpa och sälja second hand, dela, låna, återanvända kan vi minska mängden avfall. Vi kan också planera våra inköp bättre och äta upp maten – ganska enkla åtgärder som kan ge stora resultat. Här har konsumenterna en roll och ett stort ansvar.
Det mesta avfallet generas i produktionen, eller uppströms som man brukar säga, och sedan i och efter konsumtionen.
Det ligger förstås i producenternas eget intresse att minska spill och liknande som uppstår under produktionen – det kostar ju bara pengar. Producenterna bör också arbeta för att deras produkter och förpackningar ska vara lätta att återvinna. Ett alltför sammansatt material gör det till exempel svårt att separera och därmed svårare att materialåtervinna. Producenterna har också ett ansvar att producera hållbara produkter, som håller längre och går att återanvända.
I miljömål, nationella och lokala program för avfall och förebyggande står tydligt att kommunerna har en viktig roll i arbetet med att förebygga avfall, inte minst när det gäller att informera medborgarna.
I avfallsplanen ska kommunen informera om vikten av att minska avfallets mängd och farlighet. Kommunen får arbeta med förebyggande av avfall genom till exempel förberedelse för återanvändning, dvs att reparera eller kontrollera saker som blivit avfall så att de kan återanvändas.
Svenska kommuner har tagit ett stort ansvar för att minska avfallet och mängden farliga ämnen i det avfall som uppstår. Det blir allt vanligare att kommunerna skapar så kallade återbruk på sina återvinningscentraler, ofta i samarbete med hjälporganisationer. Där kan kläder, byggmateriel och andra prylar lämnas in för återanvändning.
Avfall Sverige och kommunerna arbetar också med kommunikation riktat till både medborgare och andra grupper, i syfte att öka kunskapen om och förståelse för vikten av hållbar konsumtion.
Kommunerna arbetar också mycket med att minska avfallet i den egna verksamheten, allt ifrån upphandling och inköp till att minska matavfallet i skolorna. Flera exempel på detta finns på Avfall Sveriges hemsida.
2015 drog Avfall Sverige och kommunerna också igång en publik kampanj för att få kommuninvånarna att laga, låna och återanvända i större utsträckning.
För Avfall Sveriges medlemmar är arbetet med att förebygga avfall högt prioriterat. Vår vision är ”En framtid utan avfall”. Avfall Sveriges långsiktiga mål är att tillväxt inte resulterar i mer avfall och att Sverige klättrar mätbart högre upp i avfallshierarkin. Kommunerna är ambassadörer, katalysatorer och garanter i arbetet för att närma sig visionen och de långsiktiga målen.
Vi står inför en potentiell råvaru- och resursbrist på flera områden, och då måste avfallsbranschen bidra med sin kunskap och sina erfarenheter för att skapa ett mer hållbart samhälle.
Vårt sätt att producera och konsumera är inte långsiktigt hållbart. Vi står inför en potentiell råvaru- och resursbrist på flera områden. Utöver detta har vi en lagstiftning som säger att vi SKA arbeta för ett mer hållbart samhälle och minskade mängder avfall. Dessutom finns det faktiskt pengar både att spara och tjäna på att förebygga avfall.
Avfall Sverige är kommunernas branschorganisation inom avfallshantering. Avfall Sveriges medlemmar ser till att avfall tas om hand och återvinns i landets alla kommuner. Vår vision är ”en framtid utan avfall”. Vi verkar för att förebygga att avfall uppstår, att mer återanvänds och att det avfall som uppstår återvinns och tas om hand på bästa sätt.